Getresan

Varför getter på Näsbön?

Vår getresa började under en familjesemester i England 2011. Vi reste runt som turister och passade på att hälsa på Will och Anna som har en får- och spannmålsgård i södra England. Will och jag (E) läste för många år sedan samma kurser på universitetet i St Paul, MN. Nu driver de förutom lantbruket även omfattande turistverksamhet på sin gård.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dags för frukost. Två mjölkpaket ställdes fram, varav det ena hade en stor get på hela sidan. Det var Berties mjölk! Nyfiket undrade vi över detta. Anna förklarade snabbt och enkelt att pojken hade känslig mage och inte tålde komjölk så han fick getmjölk istället. Väldigt förvånade undrade vi var man fick tag på en så udda produkt. Anna menade att det fanns i varje större livsmedelsbutik i hela England. Will berättade för oss att getmjölksproduktionen vuxit mycket i England de senaste 10-15 åren, framför allt i norra delarna av landet. Orsaken var just att så många människor med t ex laktosintolerans och mjölkproteinallergi har lättare att tåla getmjölken. Detta var helt nytt för oss, men tydligen en form av allmänbildning bland engelsmännen. Vi kände ju snabbt igen problematiken. Många av våra vänner har bekymmer med det ordinarie sortimentet i mejeridisken och använder sojamjölk, havredryck och liknande hårt processade produkter som substitut.

Efter dagarna hos familjen Brock fortsatte vår semester. Vi funderade mycket på Berties mage och getmjölken. Några veckor efter hemkomsten kom tidningen ATL i brevlådan. Den innehöll ett stort fint reportage om DalsSpira mejeri två mil söder om oss. Vi har under många år på avstånd följt Carinas företag och hur hon pratat om sina getter, mjölk, ost och youghurt. Nu blev den där artikeln extra intressant, när det klart framgick att hon sökte efter getmjölksproducenter att samarbeta med. Vi hade under en tid funderat på hur vi kunde utveckla Näsbön och hitta ett sätt att leva på lantbruket båda två. Snabbt beslutade vi oss för att ringa upp och fråga hur man blir getmjölksleverantör?
Carina hade fullt upp vid det tillfället, men vi fick möjlighet att åka och hälsa på en av hennes andra leverantörer, Gert och Annie utanför Uddevalla. Dit ställdes kosan en vardag i slutet av augusti, ca 1,5 månad efter vår frukost hos Anna och Will. Det var första gången vi “på riktigt” hälsade på getter utan att befinna oss i en djurpark. Intrycket var positivt! Personliga, ganska små och behändiga djur som gärna lät sig klias. Gert visade både mjölkanläggning och diverse kalkyler som vi intresserat tog del av. Dags att sätta sig och fundera!

OLYMPUS DIGITAL CAMERANästa projekt blev att leta getter! Lillängens getgård i Sunne hade ett gäng unggetter som vi kunde få köpa. Nästan samtidigt visade det sig att Sörmlands getmejeri i Barva hade en hel besättning äldre djur till salu. Vi åkte och tittade på båda ställena. Hur många getter behövs? Vi slog till och köpte 100 st i ett svep! På natten den 5 oktober, ganska precis 3 månader efter getmjölksfrukosten anlände två olika djurtransportbilar. För att inte blanda dem släppte vi Sunnegetterna i vårt blivande getstall, fd maskinhall, medan Barvagetterna fick vara på hästarnas loge.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVintern kom och med den projekt “Bygga getmjölkningsanläggning”. Ja, vi skulle ju avsluta bygget av den nya värmecentralen på gården efter vårens stora eldsvåda först. Det blev hektiskt! Men byggfirman fixade väggelement i sina inomhuslokaler och när golven väl var gjutna så gick det undan.

 

HPIM0876Vi åkte en ny tur till England och kollade på mjölkningsutrustning. Nu blev det att styra kosan norrut, gårdarna vi besökte låg i Yorkshire, en del av landet vi inte sett förut. Det var omvälvande! Nog för att vi tyckte vi slagit till rejält med vår besättning men nu kom vi till gårdar med många hundra stora vita Saanen-getter.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI februari kom de första killingarna. O´boy och en stor vit get med långa horn hörde till de första. Det var inte beräknat eftersom vi släppt bockarna i slutet på oktober. Tydligen var några tjuvparade. Nåja, det var ju väldigt roligt med så fina killingar. Den vita geten var dock en riktig ragata mot alla andra så hon fick snabbt heta Madam Saddam. Hon blev trots det en av mina allra största favoriter och vi hoppas få behålla hennes dotter Madam Snövit länge framöver.